BRUCE SPRINGSTEEN har varit i Sverige igen och slagit det ena rekordet efter det andra, vad det gäller publiksiffror, tid på scenen och positiv press.
”The Jersey devil” har ett starkt fäste
här i Sverige, med ett enormt publikstöd, och med pålitlig regelbundenhet styr han turnéerna till Göteborg eller Stockholm varje gång han är ute och rör på sig, med E Street eller andra band,
eller utan band. Som en seriefigur återvänder han ständigt till sitt blå-gula Springsteen-land, skulle man kunna säga.
Men Springsteen som en ”riktig” seriefigur, som tecknad serie alltså, är svårare
att finna. Föregångare och inspirationskällor som Beatles och Stones har haft sina egna serietidningar både i USA och i Sverige. Så är inte fallet med Springsteen. Men ett par sidor lyckas
jag ändå hitta i samlingarna.
I musiktidningen Record Mirror, våren 1981, utgjordes mittuppslaget av den tecknade serien ”A Spiritual Encounter”, med underrubriken ”Well, I got this guitar and I
learned how to make it talk” (en strof som är hämtad ur Springsteen-klassikern ”Thunder Road”). Serien är tecknad av David Street, som återger en ”nyckelberättelse” tidigt
i Springsteens karriär, vilken Springsteen själv många gånger framfört på scen, under sina långa och hjärtliga monologer till publiken.
Den handlar om hur unge Bruce´s pappa vill att han ska bli advokat
medan mamman vill att han ska bli författare – själv är han mer lockad av en framtid med gitarren. Mamma Springsteen skickar sin son till en präst för rådgivning. Prästen finner frågan för stor för
honom att ta tag i och rekommenderar unge Springsteen att ta kontakt direkt med Gud, ”men nämn inte det där med gitarren”, avslutar han sitt råd.
Bruce lyckas till sist finna Gud, som lirar trummor i ett band. Gud lyssnar på
unge Springsteens funderingar om framtiden, och förklarar att det egentligen finns 11 Guds bud, att Moses missade det sista och att det 11:e budordet lyder ”LET IT ROCK!”.
När Springsteen hunnit dit i berättelsen, brukade det
explodera på scenen.
I serieversionen slutar det där.
Mitt konsert-liv med Springsteen började sommaren 1981, när jag såg de tre spelningarna han gjorde i Göteborg och Stockholm. Jag hade köat 16 timmar,
natt och dag, på Hötorget i Stockholm för att kunna köpa biljetterna. Men man förändras med tiden. I dag skulle det nog räcka med 16 minuter för att jag skulle tröttna på köandet. Inte heller ser jag
längre varje spelning han gör i landet, utan brukar nöja mig med en per turné.
14 Springsteen-konserter har det blivit hittills. Det är inte mycket att skryta med. Jag har träffat Springsteen-fans som sett hundratals konserter.
Men fler lär det bli, trots att jättelika Ullevi egentligen är en förkastlig plats att se sina favoritartister på. De vettiga konsertupplevelserna är det bara de små arenorna som kan erbjuda.
Men där finns
inte Springsteen längre, han har istället blivit en mästare på att hantera det där riktigt stora formatet. Så nästa gång han står där på en svensk jättescen igen, så finns jag med stor
sannolikhet där, jag också, någonstans i publikhavet och trängs med uppemot 67.000 likasinnade.