Blogg Populärkultur

PROMETHEUS, Ridley Scotts nya science fiction-rysare, får biopubliken att återigen skrika i rymden åt okända livsformer och annan blodisande fasa som lurar där ute. Mot bakgrunden av en majestätisk miljömålning, med avstamp i grekisk mytologi, exploderar splattereffekterna och blodet sprutar effektfullt i den nygamla 3-D-tekniken.
I Scotts film är det ett rymdskepp som ståtar med namnet Prometheus.

Men alla braskande effekter till trots, så fanns redan 1818 en ”modernare” version av Prometheus.
Frankensteins monster, alla gamla skräck- och science fiction-figurers anfader, föddes i Mary Shelleys gotiska roman ”Frankenstein, eller den moderne Prometheus”, för 194 år sedan.

Boken blev en omedelbar succé, och den filmades första gången så tidigt som 1910. Den filmen, gjord av det känsliga och självförstörande nitrat-materialet, ansågs länge vara försvunnen. Men en ambitiös amerikansk filmsamlare lyckades under 1970-talet finna ett enda kvarvarande exemplar av filmen. Och finns det ett exemplar, så finns det snart fler. Till mitt stora nöje har jag nu en DVD-kopia av den klassiska stumfilmen. Det är 16 minuter som knappast sätter skräck i någon, men det filmhistoriska värdet i en rulle som är den första Frankenstein-filmatiseringen, det är förstås kolossalt stort.

Men det var i filmversionen från 1931, med Boris Karloff bakom monstermasken, som Frankenstein blev en av populärkulturens allra största ikoner och filmen alla tiders mest inflytelserika skräckfilm.
Det kan också vara på plats att här klargöra att monstret inte heter Frankenstein, utan Frankenstein är vetenskapsmannen som skapade monstret.

Karloff upprepade rollen i några filmer. Men därefter började Frankensteins monster leva ett ”eget liv” och bröt sig ur alla ursprungliga ramar, som fanns i Shelleys roman eller Karloffs filmer, för att gång på gång framträda i nya skepnader och med nya egenskaper. Komedier, västernfilmer eller i andra mer eller mindre obskyra sammanhang – överallt kan Frankenstein dyka upp med sitt monster. (Se bild nedan).

Filmversionerna är oöverskådligt många. Konstnären Andy Warhol och komikern Mel Brooks har till exempel gjort var sin version av Frankenstein-myten. Och i den svensk-irländska filmen ”Victor Frankenstein”, från 1977, spelades monstret av ingen mindre än Per Oscarsson.

Frankensteins monster kommer förmodligen att fortsätta att resa på sig ur sin grav, igen och igen, även i en framtid då både Alien-filmerna och ”Prometheus” är glömda.

| Svar

Senaste kommentarer

12.02 | 18:24

Länge sen jag skrev nåt här, men om du går in i rubriken "Blogg populärkultur" högst upp vänster och skrollar ned så dyker Fantomen-Nisse upp.

12.02 | 14:29

Öh.. okej? Var är bilden på Fantomen..?

04.01 | 15:34

Köper gärna Kronbloms-album

04.12 | 16:13

Kul